..........

Har haft systerkväll med Amäända. Vi var först ute och åt och pratade en massa. Sedan åt vi chips med dip och kollade på en dvd med Björn Gustafsson. ^^

Nu lyssnar jag på Janis Joplin och försöker bestämma mig för vad jag ska göra på nyår (om jag ens vill göra något alls). Vad jobbigt det är att ha alternativ. Känner nästan för att sitta hemma med mamma och kolla på tv, dricka champagne och äta en massa goda ostar. :oP Jag, Sannah och Sanna hade ju först tänkt att fixa en stor nyårsfest, men det är kanske lite väl sent påtänkt att börja bjuda in en massa folk såhär två dagar innan. (Oj.. EN dag är det ju till och med nu!) Fan, jag börjar också bli en sådan där i-sista-minuten-människa. Har nog umgåtts för mycket med systrarna Tinnerholm. ;oP

S2

Jag, Sannah, Linn, Adam och Adams kompis, fick gå före alla i kön på S2 på juldagen. Först trodde vi aldrig att vi skulle komma in. Det var hur mycket folk som helst och de som stod en meter framför oss hade stått där i en och en halv timme. De sa att det var så fullt där inne att de inte kunde släppa in fler. Det var en ut = en in. Men vi ställde oss där ändå. Jag, Sannah och Linn sjöng (eller snarare skrek :oP) en massa roliga låtar i stämmor och fick med oss några andra också. :o) Kön gick långsamt framåt iallafall, och efter ett tag kom en vakt och sa till oss att vi kunde få krypa under staketet. ”Det är orättvist att ni ska stå där.” Ingen av oss förstod riktigt varför, men kul var det iallafall och de framför såg jävligt sura ut. XD Två tjejer som stod alldeles bakom, kom in precis när jag gick därifrån!

Jag hade aldrig gått ut på juldagen förut. Hade inte ens hört talas om att folk brukar göra det, förrän för bara något år sedan. Det var galet mycket folk som man kände igen! Jag pratade med en massa gamla skolkompisar både från låg- och mellanstadiet och från högstadiet. Många av dem hade jag inte sett sedan vi slutade skolan. Brukar i vanliga fall tycka att det är både tråkigt och ångestframkallande att gå på krogen, men den här gången hade jag faktiskt riktigt kul. Jag dansade till och med en massa, trots att jag var spiknykter. Eller kanske på grund av. Jag är och har nog oftast roligare när jag INTE har druckit, faktiskt.

Blev upphånglad av en tjej som visade sig ha gått i Linns klass också. Eller okej, egentligen var det jag som tog initiativet till själva hånglet, men det var hon som började med sin porrdans. :oP

Förut har jag haft någon spärr som har gjort att jag verkligen inte har kunnat dansa improviserat även om jag har velat. Inte ens när jag har varit ensam. Min kropp har liksom inte velat röra sig. Men nu känns det som att något har börjat lossna och det känns så obeskrivligt skönt! Jag tror att det dels har att göra med att jag har fått ganska mycket bättre självkänsla och kommit på att jag förmodligen inte ser dummare ut än någon annan och att nog ingen bryr sig om hur jag ser ut när jag dansar. Men jag tror även att det var något som hände veckan innan lovet, när jag sjöng "You oughta know" för Evelina och hon skulle hjälpa mig att våga "släppa loss" även i rörelserna. Vi släckte lampan och hon började gå omkring i mitt rum. Jag följde efter henne och sjöng låten till henne och plötsligt bara lossnade det och det kändes en aning lättare. Sedan dess har någonting känts annorlunda på något sätt.. Tack, Evelina! ^^ <3

XD

Idag när jag frågade Wilhelm och Nikolina om de hade varit bråkiga, svarade Wilhelm (som är 5 år) "Nej, är du tokig? Man kan väl inte bråka när det bara är två dagar kvar till julafton."

It´s beginning to look a lot like christmas....

...eeeeverywheeere you goooo!

Jag blir alldeles lycklig av julen!  Det är så oerhört mysigt med alla ljus, julsånger, granar, juliga dofter... Jag är en riktig julfanatiker och blir dessutom världens mest konservativa människa den här tiden på året. ALLT ska vara EXAKT som det har varit tidigare år. ;o)

Fast samtidigt kan jag verkligen förstå att många kan känna ångest inför denna högtid...

Idag ska jag ut och handla julklappar. Har inte köpt en enda än! Men men, det är så det ska vara. ^^

Imorgon åker jag, pappa, Malin och Sara till kusinerna i Falun, där vi ska stanna till juldagen. Precis som vi har gjort de senaste 10-15 åren. På juldagen ska jag fira med den andra delen av familjen hemma hos mamma, och på annandagen med resten av släkten på mammas sida hemma hos Lotta (min moster). I vanliga fall brukar hela släkten vara hos mormor på juldagen, men i år jobbar hon den dagen.


...

Haha, jag fick världens sötaste komplimang av Bea nyss. :oD

"Jag vill sniffa på dig. Ingen/inget luktar så gott som du. Inte ens sköljmedel."

Och mamma undrade vad jag hade haft på mig som luktade så gott, när det enda jag hade använt var samma shampoo och duschcreme som hela familjen använde.

Nu blir jag nyfiken på hur jag egentligen luktar. :oP

^^

Jag hejade på den sura killen och log mot honom nyss. Han som alltid ser ut som om han tänker "vad fan är du för jävla ufo"  när han tittar på en. Jag hade förväntat mig att han skulle ignorera mig eller ge mig en mördande blick eller något, men han SVARADE och LOG TILLBAKA! Jag höll på att ramla av stolen. :oP

Förresten så borde estet börja räknas som en neuropsykiatrisk diagnos. Åtminstone teatrare. ^^


Sällskapssjuk - men samtidigt trött på människor.

Jag är i extremt stort behov av sällskap just nu, men samtidigt blir jag irriterad på folk utan anledning och drar mig undan från vissa som vill umgås med mig. Jag har bara lust att träffa VISSA människor.

Känner för att ringa någon, men jag har redan terroriserat mamma flera gånger den här veckan och Bea pratade jag också med både igår och i fredags. Syrrorna är nog upptagna av skolarbete och pojkvänner, så dem vill jag inte störa.
Då återstår det bara folk som anting har mobilabonnemang som är svindyra att ringa till, eller som jag inte orkar prata med just nu pga att jag inte har pratat med dem på hundra år och inte orkar uppdatera dem om allt som hänt sedan sist.
Det är inte lätt. :oP

Jag vill kramas! Man kramas alldeles för lite här på Marieborg. När jag kommer hem, tänker jag samla ihop alla kramvänliga människor jag känner och organisera en kramring. Minst tio varv. Sådetså!

Nu kom jag att tänka på när jag fixade en kramring på Klacken. Nästan hela skolan stod ute på skolgården och kramades. Vad galen jag var på den tiden. Saknar det litegrann. ^^

Fan.

Jag hatar när när man har skrivit något som kändes jättebra när man skrev det, men sedan låter helkasst när man läser det igen någon dag senare.

Jag började grina idag när Nondi höll föredrag om psykopati. Exakt varför vill jag inte gå in på, men det dök upp en massa minnen. Det var jobbigt. Och pinsamt. Fast samtidigt lite skönt. Det var nog även en del andra undanträngda känslor som kom upp. Jag stänger av sådant som är jobbigt ännu mer sedan jag flyttade från Kransen. Kanske för att jag inte har några jag kan prata med på samma sätt. Egentligen har jag väl hur många som helst som jag skulle kunna prata med, men det känns så fel att belasta mina vänner och syskon och jag har svårt för att prata känslor med mina föräldrar.. Lärarna är iofs väldigt vettiga och jag har berättat litegrann för ett par av dem, men ja...
Sedan är jag nog lite rädd för att visa mig svag och att jag ska verka som att jag tycker synd om mig själv eller något.. Har insett att jag var ganska martyrisk förut (kan kanske fortfarande vara det ibland) och jag stör mig verkligen på andra som beter sig så. :oP Måste verkligen försöka hitta en ny terapeut. Det är bara så svårt att hitta någon som personkemin stämmer med. Dessutom tycker jag många psykodynamiska terapeuter brukar kännas som att de bara tänker i ett spår. Kan bli så trött på vissa av deras teorier, även om de kan säga mycket vettigt också (sedan är ju självklart inte alla likadana). Kognitiv terapi eller KBT passar nog mig bättre.

Trots en del jävligheter, händer det dock övervägande bra saker i mitt liv nu. ^^


RSS 2.0