Framsteg, vårskrik och konstigheter

Idag har jag gjort framsteg när det gäller mitt tvångssyndrom. Jag åt bullar som min lärare och två elever i klassen hade bakat, trots att jag hade sett på när de gjort det och visste att de hade knådat degen direkt på bordet (som dessutom hade torkats med en disktrasa direkt innan. Disktrasor är bland det äckligaste jag vet.) Det hade jag inte klarat för ett år sedan, men nu gjorde jag det och även om det först tog emot lite, hade jag inte alls mycket ångest efteråt. Det går åt rätt håll! :o)


Igår kväll var jag ute och gjorde vårskrik med Jesper, Reber och Mathias. ^^ Jag älskar våren, även om jag för det mesta tycker att det är lite FÖR varmt och ljust på dagarna.. Men kvällarna nu är helt perfekta! Jag måste vårskrika med Sanna också. I helgen kanske?




Jag: Folk tycker nog att jag är lite konstig.


Jesper: Ja. Men det är ju bara bra, för då kan du göra hur mycket konstiga saker som helst utan att det gör något. Folk förväntar sig ju mindre konstigheter av en normal människa.


Det ligger ju faktiskt någonting i det. :oD


Gnällfri dag

Igår hade jag en sådan där jättepositiv dag då ingenting kunde göra mig irriterad. Jag gick in till stan (vilket tar ca 50 minuter) för att kolla efter en grej i hälsokostaffären, men uruselt lokalsinne som jag har, så fick jag irra runt i stan ett bra tag innan jag överhuvudtaget hittade köpcentrumet. Det är likadant varje gång jag ska gå dit. Jag fattar inte att jag aldrig lär mig. :oP När jag väl var där, hade jag för det första ingen aning om var affären jag letade efter låg, och för det andra så hade allt redan hunnit stänga. I vanliga fall blir jag tokig i sådana situationer. Jag klarar inte av när saker inte blir som jag har förväntat mig. Men den här gången ryckte jag bara på axlarna och tänkte att det åtminstone var skönt att jag fick en promenad. Eftersom jag var väldigt hungrig, tänkte jag ta bussen hem, men när jag satt vid busshållplatsen upptäckte jag att jag hade glömt busskortet hemma, och det går inte att betala med kontanter på bussarna här. Jag funkar verkligen inte när jag är hungrig, och om det hade varit en vanlig dag hade jag blivit gråtfärdig, stampat i marken och svurit, och antingen gått och köpt ett nytt busskort eller försökt att få tag i någon som kunde komma och hämta mig. Men den här dagen tänkte jag bara: "jaja, det får bli en sen middag idag.." och så promenerade jag i 50 minuter till.
Jag önskar att man kunde vara så oftare. Allt känns så mycket lättare sådana dagar. Fast det är nog inte nyttigt att ALLTID vara så heller. Man behöver få gnälla ibland.

Intressetest och framtidsfunderingar

Igår fick alla i klassen göra ett intressetest på arbetsförmedlingens hemsida, som visade ungefär vad man passar att jobba med. Jag fick mest på dessa:


1. Laga mat, arbeta med livsmedel
2. Teater, musik, film
3. Ge råd och stöd
4. Friskvård och kroppsvård
5. Undervisa och instruera


Inte särskilt förvånande resultat. Alla de yrken jag kan tänka mig, finns nog inom just dessa områden.

Jag fick faktiskt ganska mycket mer på matlagning än på något annat. Det är verkligen något jag skulle kunna tänka mig att ägna mig åt hela dagarna. Det är bara det att det verkar så himla stressigt att ha det som yrke. Vet inte om jag skulle klara av det. Men en cateringfirma skulle kanske vara kul, iofs..


Musik är ju dock det jag gillar mest av allt. Det finns inget jag mår så bra av som att sjunga. Det är lika viktigt för mig som att äta och sova och jag skulle gärna sjunga varje vaken sekund om jag kunde. Fast jag vet inte på vilket sätt jag skulle jobba med det, om jag skulle göra det. Sångpedagog skulle man ju kunna bli, men jag är inte säker på om det är min grej. Jag vill ju liksom sjunga själv.
Att bli sångerska känns på vissa sätt som en dröm. Jag älskar verkligen att sjunga för publik. Men det är ju svårt att kunna leva på ett sådant yrke om man inte blir "känd", och det skulle jag inte ens vilja. Får nästan ångest bara av tanken på hur det skulle vara att vara en offentlig person. Usch! Nej, musiken får nog förbli en hobby. Tror jag... Fast... Äh, jag vet inte...


Under de senaste åren har jag börjat intressera mig väldigt mycket för det mesta som har med hälsa att göra. Såväl psykisk som fysisk. Kost och motion... Psykologi och personlig utveckling... Sjukdomar och funktionshinder... Missbruk... Det finns mycket som intresserar mig inom det området. Det är här jag känner att jag nog har mest kunskaper och störst möjligheter att utvecklas när det gäller det teoretiska. Det är nog nästan det enda som jag känner att jag kan rätt mycket om och klarar av att läsa om utan att tappa intresset. Jag vill jobba med något som kan få folk att må bättre. Sedan om det skulle vara som psykolog, dietist, författare av självhjälpsböcker, eller typ yogainsruktör, vette fan. :oP


Lärare skulle jag kanske kunna tänka mig att bli. Kanske i psykologi, etik, filosofi eller något liknande... Jag ville bli svensk- eller engelsklärare när jag var yngre. Fast nej... usch, vad jobbigt. Och jag skulle nog aldrig fixa det pga en del av de svårigheter mina funktionshinder ställer till med.


Skriva vill jag ju göra också. Att bli författare var min högsta dröm när jag var liten. Och det är nog kanske lite det fortfarande, fast det känns nästan pinsamt att säga, med tanke på alla mina språkliga brister. Jag vet ju dock att de beror på att jag varken har läst eller skrivit nästan något alls sedan någon gång på högstadiet, pga att jag har mått dåligt och haft koncentrationssvårigheter. Jag vet ju att jag kan skriva EGENTLIGEN, och jag hoppas fortfarande att den förmågan finns kvar någonstans och att jag kommer att återfå den så snart det blir lite mindre rörigt i mitt huvud...


Gud, det är så mycket jag vill göra. Hur ska man kunna välja? Och jag är så orolig att jag inte ska klara av något jobb överhuvudtaget, förutom typ att måla prickar på dominobrickor eller något liknande. :oP


Det som passade mig absolut MINST enligt testet, var iallafall data/it, köra fordon montera/reparera/installera, bevaka/skydda, samt industriell tillverkning. Inte heller så förvånande, kanske. :o)


RSS 2.0