S2
Jag, Sannah, Linn, Adam och Adams kompis, fick gå före alla i kön på S2 på juldagen. Först trodde vi aldrig att vi skulle komma in. Det var hur mycket folk som helst och de som stod en meter framför oss hade stått där i en och en halv timme. De sa att det var så fullt där inne att de inte kunde släppa in fler. Det var en ut = en in. Men vi ställde oss där ändå. Jag, Sannah och Linn sjöng (eller snarare skrek :oP) en massa roliga låtar i stämmor och fick med oss några andra också. :o) Kön gick långsamt framåt iallafall, och efter ett tag kom en vakt och sa till oss att vi kunde få krypa under staketet. ”Det är orättvist att ni ska stå där.” Ingen av oss förstod riktigt varför, men kul var det iallafall och de framför såg jävligt sura ut. XD Två tjejer som stod alldeles bakom, kom in precis när jag gick därifrån!
Jag hade aldrig gått ut på juldagen förut. Hade inte ens hört talas om att folk brukar göra det, förrän för bara något år sedan. Det var galet mycket folk som man kände igen! Jag pratade med en massa gamla skolkompisar både från låg- och mellanstadiet och från högstadiet. Många av dem hade jag inte sett sedan vi slutade skolan. Brukar i vanliga fall tycka att det är både tråkigt och ångestframkallande att gå på krogen, men den här gången hade jag faktiskt riktigt kul. Jag dansade till och med en massa, trots att jag var spiknykter. Eller kanske på grund av. Jag är och har nog oftast roligare när jag INTE har druckit, faktiskt.
Blev upphånglad av en tjej som visade sig ha gått i Linns klass också. Eller okej, egentligen var det jag som tog initiativet till själva hånglet, men det var hon som började med sin porrdans. :oP
Förut har jag haft någon spärr som har gjort att jag verkligen inte har kunnat dansa improviserat även om jag har velat. Inte ens när jag har varit ensam. Min kropp har liksom inte velat röra sig. Men nu känns det som att något har börjat lossna och det känns så obeskrivligt skönt! Jag tror att det dels har att göra med att jag har fått ganska mycket bättre självkänsla och kommit på att jag förmodligen inte ser dummare ut än någon annan och att nog ingen bryr sig om hur jag ser ut när jag dansar. Men jag tror även att det var något som hände veckan innan lovet, när jag sjöng "You oughta know" för Evelina och hon skulle hjälpa mig att våga "släppa loss" även i rörelserna. Vi släckte lampan och hon började gå omkring i mitt rum. Jag följde efter henne och sjöng låten till henne och plötsligt bara lossnade det och det kändes en aning lättare. Sedan dess har någonting känts annorlunda på något sätt.. Tack, Evelina! ^^ <3
Jag hade aldrig gått ut på juldagen förut. Hade inte ens hört talas om att folk brukar göra det, förrän för bara något år sedan. Det var galet mycket folk som man kände igen! Jag pratade med en massa gamla skolkompisar både från låg- och mellanstadiet och från högstadiet. Många av dem hade jag inte sett sedan vi slutade skolan. Brukar i vanliga fall tycka att det är både tråkigt och ångestframkallande att gå på krogen, men den här gången hade jag faktiskt riktigt kul. Jag dansade till och med en massa, trots att jag var spiknykter. Eller kanske på grund av. Jag är och har nog oftast roligare när jag INTE har druckit, faktiskt.
Blev upphånglad av en tjej som visade sig ha gått i Linns klass också. Eller okej, egentligen var det jag som tog initiativet till själva hånglet, men det var hon som började med sin porrdans. :oP
Förut har jag haft någon spärr som har gjort att jag verkligen inte har kunnat dansa improviserat även om jag har velat. Inte ens när jag har varit ensam. Min kropp har liksom inte velat röra sig. Men nu känns det som att något har börjat lossna och det känns så obeskrivligt skönt! Jag tror att det dels har att göra med att jag har fått ganska mycket bättre självkänsla och kommit på att jag förmodligen inte ser dummare ut än någon annan och att nog ingen bryr sig om hur jag ser ut när jag dansar. Men jag tror även att det var något som hände veckan innan lovet, när jag sjöng "You oughta know" för Evelina och hon skulle hjälpa mig att våga "släppa loss" även i rörelserna. Vi släckte lampan och hon började gå omkring i mitt rum. Jag följde efter henne och sjöng låten till henne och plötsligt bara lossnade det och det kändes en aning lättare. Sedan dess har någonting känts annorlunda på något sätt.. Tack, Evelina! ^^ <3
Kommentarer
Postat av: A-palle
Hehe, vi var oxå på väg in på s2, men jag tröttnade efter en kvarts köande :) Haha, blev flamingo istället, men hade kul ändå :)
Trackback
