Tankar om mat och träning
Jag hatar att jag alltid vaknar så tidigt oavsett hur sent jag somnar. Man tycker ju att man åtminstone borde få sova till nio när det är helg - men icke. Ska nog gå ett varv eller två runt älven snart, men först ska jag gå till affären med Wilhelm och Nikolina. De är lugnare än någonsin, för mamma har gett dem chips och coca cola till frukost. :oP Det är ett under att ingen i vår familj har haft fetma, så mycket som vi har stoppat i oss som barn. När jag var liten kände jag aldrig några mättnadskänslor (har fått veta nu att det berodde på att regleringen i min kropp inte fungerar som den ska pga min Asperger) och åt som en bulimiker gör när den hetsäter som värst, fast utan att spy. Ändå var jag underviktig då. Nu ligger mitt bmi precis på mitten av det normala och när jag mådde dåligt hade jag till och med ett kilos övervikt, trots att jag äter mycket mindre och hälsosammare än när jag var liten.
Jag har nog aldrig haft en så sund inställning till mat som jag har nu. Jag äter regelbundet och för det mesta väldigt hälsosamt, men ändå inte så att det går till en överdrift. Det känns inte längre som någon katastrof om jag någon gång äter något onyttigt, eftersom jag i grunden har bra matvanor. Jag har insett att det funkar bättre med både mat och träning när man slutar att sätta upp en massa regler för sig själv, och tränar och äter bra för att må bra istället för att enbart fokusera på att gå ner i vikt. Strikta dieter funkar inte i längden. Ofta håller man dem i några dagar, för att sedan vräka i sig av just det man har förbjudit sig att äta. Jag tycker inte särskilt mycket om sötsaker och vill ganska sällan ha godis och sådant när jag "FÅR" äta det, men de perioder då jag har bestämt mig för att inte äta sådant alls har jag fått värdens jävla sötsug. Det är lika med träning... Ju mer jag har tänkt att jag måste träna för att gå ner i vikt och fått ångest över att jag inte har tränat tillräckligt, desto mindre ork/lust har jag haft till att träna. Nu går jag långa promenader eller springer varje dag och styrketränar eller utför någon annan form av hårdare träning 2-3 gånger i veckan för att jag mår bra av det, för att jag tycker att det är roligt och för att jag blir rastlös om jag inte gör det. Allt handlar om inställning. Positiva tankar och beteenden föder nya positiva tankar och beteenden, medan negativa dito gör det omöjligt att lyckas nå sina mål.
En annan grej jag har kommit på när det gäller mat, är hur viktigt det är med frukost. Folk har ju alltid tjatat om att det är den viktigaste måltiden, men jag förut fattade jag aldrig hur mycket det faktiskt låg i det. Om jag äter frukost och VAD jag äter till frukost har stor betydelse för hur jag mår och hur jag väljer att äta resten av dagen. När jag skippar den måltiden helt eller äter vitt bröd eller något annat som innehåller mycket snabba kolhydrater (som chips och cola ;oP) blir jag mycket mer hungrig och sötsugen hela dagen och blir dessutom lättare trött och irriterad. Om jag däremot äter en protein- och fiberrik frukost, blir jag mycket piggare och gladare och vill dessutom äta bra mat även under resten av dagen.
Jag har nog aldrig haft en så sund inställning till mat som jag har nu. Jag äter regelbundet och för det mesta väldigt hälsosamt, men ändå inte så att det går till en överdrift. Det känns inte längre som någon katastrof om jag någon gång äter något onyttigt, eftersom jag i grunden har bra matvanor. Jag har insett att det funkar bättre med både mat och träning när man slutar att sätta upp en massa regler för sig själv, och tränar och äter bra för att må bra istället för att enbart fokusera på att gå ner i vikt. Strikta dieter funkar inte i längden. Ofta håller man dem i några dagar, för att sedan vräka i sig av just det man har förbjudit sig att äta. Jag tycker inte särskilt mycket om sötsaker och vill ganska sällan ha godis och sådant när jag "FÅR" äta det, men de perioder då jag har bestämt mig för att inte äta sådant alls har jag fått värdens jävla sötsug. Det är lika med träning... Ju mer jag har tänkt att jag måste träna för att gå ner i vikt och fått ångest över att jag inte har tränat tillräckligt, desto mindre ork/lust har jag haft till att träna. Nu går jag långa promenader eller springer varje dag och styrketränar eller utför någon annan form av hårdare träning 2-3 gånger i veckan för att jag mår bra av det, för att jag tycker att det är roligt och för att jag blir rastlös om jag inte gör det. Allt handlar om inställning. Positiva tankar och beteenden föder nya positiva tankar och beteenden, medan negativa dito gör det omöjligt att lyckas nå sina mål.
En annan grej jag har kommit på när det gäller mat, är hur viktigt det är med frukost. Folk har ju alltid tjatat om att det är den viktigaste måltiden, men jag förut fattade jag aldrig hur mycket det faktiskt låg i det. Om jag äter frukost och VAD jag äter till frukost har stor betydelse för hur jag mår och hur jag väljer att äta resten av dagen. När jag skippar den måltiden helt eller äter vitt bröd eller något annat som innehåller mycket snabba kolhydrater (som chips och cola ;oP) blir jag mycket mer hungrig och sötsugen hela dagen och blir dessutom lättare trött och irriterad. Om jag däremot äter en protein- och fiberrik frukost, blir jag mycket piggare och gladare och vill dessutom äta bra mat även under resten av dagen.
Kommentarer
Trackback
