Tre år sedan...
Idag var det tre år sedan Nathalie lämnade oss. Jag har tittat på gamla kort och sådant som jag inte har orkat ta fram tidigare, läst gamla mail och sms från henne och lyssnat på låtar som påminner om henne. Det går mycket lättare nu än förut, faktiskt. Även om det fortfarande känns jobbigt att tänka på alla minnen, klarar jag iallafall av det nu.
Det är så oerhört frustrerande att sakna någon som inte längre finns. Det är så mycket jag skulle vilja säga till henne. Så mycket som jag aldrig hann berätta och så mycket som jag aldrig fick svar på...
Natta var en av dem som förstod mig bäst och som jag litade mest på, vilket gör det extra svårt att förstå att hon kunde göra det valet hon gjorde. Hon lovade ju...
Samtidigt som jag vet hur det är att känna att man inte orkar längre och att man i det läget inte förstår hur illa man skulle göra de människor som tycker om en, kan jag inte låta bli att vara arg för att hon bara gav upp. Jag önskar att hon hade vetat det jag vet idag: att det faktiskt går att må bra igen, hur dåligt man än har mått, och även om det känns som att man har nått botten och det inte längre finns någon mening med någonting, så har man ALLTID något att leva för! Det gäller bara att våga se det.
Jag hoppas iallafall att hon har det bättre där hon är nu. Fina Nathalie. <3
Det är så oerhört frustrerande att sakna någon som inte längre finns. Det är så mycket jag skulle vilja säga till henne. Så mycket som jag aldrig hann berätta och så mycket som jag aldrig fick svar på...
Natta var en av dem som förstod mig bäst och som jag litade mest på, vilket gör det extra svårt att förstå att hon kunde göra det valet hon gjorde. Hon lovade ju...
Samtidigt som jag vet hur det är att känna att man inte orkar längre och att man i det läget inte förstår hur illa man skulle göra de människor som tycker om en, kan jag inte låta bli att vara arg för att hon bara gav upp. Jag önskar att hon hade vetat det jag vet idag: att det faktiskt går att må bra igen, hur dåligt man än har mått, och även om det känns som att man har nått botten och det inte längre finns någon mening med någonting, så har man ALLTID något att leva för! Det gäller bara att våga se det.
Jag hoppas iallafall att hon har det bättre där hon är nu. Fina Nathalie. <3
Kommentarer
Trackback
