Stolt!
Det var en spindel i mitt rum för ett tag sedan och jag tog bort den alldeles själv! Förstår ni vilket enormt framsteg det är? :oD Sist det hände fick jag panik, grät i säkert två timmar och vågade inte sova där inne. Nu tyckte jag bara att den var äcklig, men fick inte ens ångest! Jag börjar verkligen märka att KBT:n med Annie har gett resultat, både när det gäller spindelfobin och en del av tvångstankarna och det känns så oerhört befriande! Jag är stolt över mig själv. ^^
Snart ska jag åka till Borlänge. Det är sista gången jag åker hem innan jag flyttar och eftersom jag förmodligen inte kommer att kunna åka hem lika ofta sedan, ska jag passa på att umgås med familjen så mycket som möjligt den här helgen. Innan jag kom till Kransen, umgicks jag oftast hellre med mina vänner än med familjen, men sedan jag flyttade har jag prioriterat att träffa mina föräldrar och syskon nästan varje gång jag har varit hemma. Jag vill ju verkligen umgås mer med mina vänner också, men jag saknar min familj så oerhört mycket när jag inte är med dem. Varför ska man alltid ha så lite tid? Det är så många som jag skulle vilja träffa så mycket mer. Särskilt Sannah, Linn och Sanna. Vi har så mycket vi behöver ta igen, men när ska man hinna det?
aaaaouf! va stolt jag blir. jag vet verkligen hur stort framsteg det är, iaf om det skulle hända mig. Skulle aldrig klara av att ta ut en råtta/mus ur rummet. aldrig någonsin. Så ja, eller ja jag kan inte ens tänka mig hur stort det framsteget är. så stort är det! jag är SÅ glad för din skull! verkligen! älskade systra mi
Tack, älskade vän! <3
Fast det var bara en LITEN spindel... och jag tog den ju inte direkt i handen... men ändå. ^^
